Satt och kollade på några klipp från youtube och fastnade lite extra för det här klippet.

Personer runt omkring som inte tror att man kommer klara av det, det kommer aldrig gå. Sen i slutet, har de helt fel. Känslan som ryttaren har, hur mäktig är inte den? 

Jag bara ryser, blir så glad att det verkligen finns folk som aldrig ger upp, oavsett hur läget är. 

 

Och för lite omväxling.. Jag kan ha ett nytt projekt att arbeta med inom hästvärlden. Det kan gå, men det kan också rinna ut ur sanden.

Pappa hade snackat med några igår och det låter hur intressant som helst, men har ingen susning om vad det är för häst och så. Återstår att se..