Alla har väl drömmar, right? Alla människor på denna jord måste ha någon dröm här i livet, något mål att sträva mot för att någongång lyckas. 

Jag tycker synd om dessa personer annars. 

 

Men jag har drömmar, mål och förväntningar på hur jag vill bygga upp mitt liv i framtiden. Jag är rädd och osäker på att bli vuxen, men jag vill ändå ta ett stort kliv ut i världen och göra något helt själv. Jag är rädd, men samtidigt helt och hållet taggad. Jag vill se vem jag, Felicia, är om 10 år. Jag vill veta om jag är lycklig, om jag själv tycker jag har lyckats med mitt liv. 

Det skrämmer mej mer än att bli vuxen. 

 

Jag är oskäker på vad jag ska välja för gymnasieum. Om varje linje har man fått kommentarer hårt riktat mot ansiktet. Och ja, jag blir sårad även om jag klistrar på ett leende på läpparna. Just nu behöver jag ord som är bra och stöttande. Inte något som trycker ned en totalt och gör så man skiter i den linjen överhuvudtaget.

Jag skulle gärna kunna gå Uddetorps hästgymnasium. Inriktningen NIU, för elitsatsande ryttare. Jag skulle kunna se att Lakris står där i en bok som äter sitt hö. Men nej det går ju såklart inte. Han måste ju kunna hoppa en meter. Ja, jag vet, han kan inte allt, men kan man inte se framåt? Han är inte bäst nu, men när han är äldre? Vem vet egentligen något om det? 

Nej, usch. Blickar tillbaka när jag fick det spottat rätt upp i ansiktet av en ut av ridlärarna. "Det kan bli svårt, för han kan inte". Klart som fan det kan bli svårt, men jag är inte en sån tjejen som lätt ger upp eller gillar att rida hästar som kan precis allt. 

Men bara för att jag antagligen inte kommer gå på Uddetorp så kommer jag inte släppa Lakris. 

Jag har redan fattat tycke om honom och jag vill utvecklas med honom. Varje vecka känner jag att det går framåt i utveckligen, kanske inte så att det syns på långa vägar, men jag känner det.

 

Även om han nu bara är 3, så kan man utvecklas tillsammans ändå. Och just nu ser jag framtiden för honom. Han kommer bli en hur fin häst som helst. Jag vet, det kommer antagligen uppstå problem på vägen, men det får vi ta då. Det är inte svårare än så. 

Just nu så är detta min dröm. Min dröm och mitt mål är att Lakris ska få en så bra utbildning som jag kan ge, och jag är bra.  Annars hade jag inte fått denna chansen. Jag är så jävla glad.

Jag vill välja ett gymnasium och den inriktningen jag känner för. Jag kommer inte gå efter mina kompisar eller låta mej tryckas ner för deras ord. Det är min dröm, inte din. Jag skulle kunna bli lastbilschaufför, och gå på den inriktningen med alla tiahölmare med ölmage. Och..? Jag går ju inte på den linjen för de personerna, utan för att jag vill bli något. 

Okej, andas nu alla. Jag tänker inte bli en fet lastbilschauuför. Fast det skulle kunna vara en plan B för min del. 

Jag väljer linje efter vad jag är intresserad ut av, inget annat. Men just nu tänker jag släppa allt med gymnasie och bara blicka framåt på allt annat viktigt.