Ja, Chempion ska flytta. Stor nyhet för vissa, lite mindre för andra. Jag har vetat det ett tag, Chempion och en häst på Jutagården vid namn Tweed ska byta plats.

Det kommer ske om ungefär 2 veckor, eller Frida kommer provrida honom då. Veterinärbesiktningen är på tisdagen eller onsdagen. Går båda hästarna genom sker flytten efter det.

 

Ingrid hade lovat att jag skulle få tävla honom sommaren ut, även om han hade flyttats tidigare, men det blev lättare om de gjorde såhär tyckte de. Flytten skulle ske när de kom hem från Spanien och jag kunde träna och tävla så mycket jag ville.

Sagt och gjort. Vi tävlade dagen efter skolavslutningen och tränade på som vanligt. Tränade stenhårt för att kunna anmäla sig till Ållympiaden som är den 27-28Juni.

Nu när vi var i Ängelholm, samma söndag som jag fick beskedet pratade jag och mamma, la upp en plan för hur de sista veckorna med Chemp skulle se ut. Tänkte hårdträna blandat med mysturer barbacka i skogen, fota och stå och borta hur länge som helst. Jag hade drömt tidigare att jag föll pladask från honom, blev tom och somnade om.

 

På kvällen fick jag ett sms. Det stod när Frida hade tänkt provrida. Chemp skulle gå på ridläger i slutet av sommaren vilket var sagt att han INTE skulle göra. Han skulle få sin sommarvila nere på juta innan det var dags att sätta igång hästarna.

När han inte skulle få någon vila på Juta var han tvungen att få några veckor innan provridningen. Alltså ingen träning, bara någon skrittur någon gång ibland. Och alltså ingen sista tävling.

Det som var bestämt, blev inte så i slutändan.

 

Ringde direkt till Camilla. Jag visste inte vad jag skulle göra, vad skulle jag göra egentligen? Vad vill jag göra? Ska jag sluta?

Det var mina tankar som for runt i huvudet. Jag grät och jag grät. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville hem och åka ut till Chemp och sitta i hagen och bara andas i flera timmar. Men det gick ju inte när man var dryga 30mil från Skövde.

 

Planen var ju att vi skulle åka och tävla i Falköping, på Ållympiaden. Dock bara en tävlingsdag, sen på söndagen skulle vi mysa och skritta ut en sista gång runt byn. Nu blev det inte så och ja, jag är arg och besviken. Arg för så gör man inte, man håller det man lovat.

 

Det kanske inte är sista gången jag sitter på honom, antagligen kommer jag ju få rida till honom om han blir bråkig, men det skulle varit den sista tävlingen. Jag är ju egentligen för stor, men han klarade ju av det. Och jag betalar inte 400kr + anmälningsavgiften för att låna en häst jag tävlade gratis. That's it.

 

Jag letar efter privatponny, D-ponny med egen motor som har egen vilja. Vill faktiskt få upp mitt intresse igen, nu är det i botten..

 

Men min bror sa att jag kunde få köra hans gokart, en Rotax Max tror jag den heter. Det är ju 15 årsgräns på den, så varför inte känna hästkrafterna genom en go motor? Kommer även ta lätt MC nästa år, eller jag försöker, eller ah SKA sköen ta ett MC kort. Hur ballt liksom? :D Så alla pengar just nu sparas till en snygg hojj. Vill ni stödja Felicias MC-projekt får ni gärna skänka en slant. ;) :p

 

 

Ni får ha det så bra så långe. Jag gör så bra ut av situationen och lever livet som en 15 åring ska göra.

Pöss!