En film är gjord, med en stor hjälp från Camilla, några bilder är redigerade och jag känner tårarna komma när jag tänker på hur vi har haft det.

Jag räknar med att våra dagar är över. Vi fick ett bra slut även om det inte blev som det var sagt.

Jag tror inte jag vill börja på något nytt nere på juta, eller i alla fall som det ser ut nu. Men jag längtar tills vi kan leka oss över 1,10m hinder och bara äga på träningarna. Visa vad vi skulle gått för, se alla hakor som ligger och skräpar på golvet till läktaren.

Bevisa för alla som säger att man inte kan bygga upp något stort på 1 år, eller några månader i hoppningen.

Känna vinden i håret när man galopperar snabbt som vinden. Man blir ett.

 

Om besiktningen har gått genom så tror jag att Chemp står nere på juta i detta läget. Veterinären skulle vara där klockan 9. Jag vet ingenting, är inte uppdaterad eller något.  

 

Det är 461 dagar jag satt på honom för första gången, 459 dagar sedan tävlade jag honom första gången. LB:1 som jag aldrig hade ridit och på en div2 tävling.

Vi hade ett uppehåll efter det och hela sommaren, jag började rida honom mer till hösten, eller typ bara rida honom samma vecka jag skulle tävla. Inte så ofta, rättare sagt. Under vintern var veckans höjdpunkt att åka ut till Chemp, även om det var -20 grader så var det kul.