En dag närmare julov och en dag närmare julafton.

Får man skriva att man inte ser fram emot julen så mycket som när man var liten? Jag var verkligen ett "jul-fan" när jag var liten, även om jag var livrädd för tomten.

Jag saknar den känslan att uppskatta julen, tycka den är mysig. Jag vill ha tillbaka den känslan. Iår hoppas jag att den blir annorlunda, gillar ju förändringar, men inte alls för stora. Lagom ska det va och det känns som det kommer bli bra.

 

Jag är hemma från skolan idag. Igår sa min kropp upp sig totalt. Det kanske är fel att säga såhär, men jag var livrädd. Först började det snurra lite. Sen började det snurra mer och mer och tillslut kom illamåendet fram och då kom även paniken. Egentligen inte så farlig, med det kändes som man rullade runt och studsade, nästan som en studsboll i den högsta farten. Fick gå och hålla mej i för att inte ramla omkull och fick hålla huvudet helt still. Usch. Varför händer det här egentligen? 

 

Imorgon är jag förhoppningsvis på banan igen, börjar bli bättre och ska snart steka lite pannkakor och skypa med Eriksson. Självklart kan jag ju inte missa det första riktiga markarbetspasset på Zepharos. ;)