Har jag sagt hur skönt det är här ute i Blomberg, hos mormor och morfar?
Nej, det kanske jag inte har och jag kommer heller inte skriva en hel berättelse.

Här ute kan man verkligen andas, på riktigt. Det är inget man behöver göra och man har inga måsten.
Det är otroligt skönt att bara chilla i gästrummet, med musik och komma bort från allt annat. Det är en annan tidsuppfattning, eller så känns det i alla fall.

Ikväll cyklar jag och Camilla ner till hamnen, med var sitt metspö och sätter oss på bryggan. Försöker få en läskig krabat på kroken, snackar, lyssnar på musik och hoppas komma hem torra. ;)

Puss!