Jag har tänkt på det lite fram och tillbaka? Vad får en så att man känner sig levande? Jag menar inte "jag överlevde skolan, känner mej levande", utan något på riktigt. 

Alla har ju olika åsikter och tankar kring detta och jag har andra. 

 

Jag känner mej tex levande när jag sitter på hästryggen och närmar mej ett stort hinder, som jag aldrig trodde jag skulle kunna komma över, men jag gjorde det tillslut.

Ryttare vet ju vad jag snackar om, men det kan vara mer komplicerat för andra.

Och även, vi ryttare, hoppar upp på en ponny/häst på minst 300kg, egen vilja och bara muskler inprincip.

 

Kan man inte kalla sig levande då när man galloperar över ett gärde i bara ett träns, med armarna rakt ut åt sidorna? Jag känner mej definitivt levande då.

Och när man ramlar av, jag tänker absolut inte på hur fel det kan gå.

Jag reser mej upp, hämtar en ny ridhjälm om hjälmen gick sönder, hoppar upp igen och fortsätter igen.

Som sist, fick en liten hjärnskakning, det snurrade lite, men jag hoppade upp igen och fortsatte + red även ett till pass på en annan häst. 

 

Men det var fel. Jag skulle ha stannat upp och tänkt mej för, känt efter på riktigt egentligen. Även om det gick bra, så kunde det gått betydligt sämre.

 

Men ni fotbollsspelare, ni brukar ju klanka ner på hästsporten och vi på fotbollen. Visst, vi riskerar lite mer än vad fotbollsspelarna gör men de kan ju också skada sig rejält. De kan, precis som ryttarna förlora sina karriärer pga av en skada. Det tåls att tänka på, eller hur?

 

Men självklart, det är en stor skillnad på att få en annan spelare över sig än en häst. Det måste man väl ändå förstå? 

Självklart kan man väl känna sig riktigt levande på andra sätt, skulle vara kul att veta vad som gör så att ni känner er levande?