Känns helt jävla förjävligt. Det skulle ha varit våran dag, våran första regionala tävling.

Men hepp, blev inte så.

Det kan kännas bra, som i fredags efter hoppträningen på Timon. Sen när man sitter inne i Rivers spilta. Har hans huvud i sin famn, då stannar tiden och alla minnen kommer upp... Allt kommer upp i mitt huvud, spelas som en film, i slow motion. Då strömmar tårarna, lika så nu, när jag tänker tillbaka igen.

Idag skulle vi fajtat om Royal Cup- vinsten. Jag vet att vi skulle haft en chans. 

 

Dags att ta nya tag, ta på sig sina vanliga kläder, gå i sina vanliga skor och bete sig som allt är okej, fast det är som en rasad värld inuti..

 

Ska nog försöka skriva ett utkast till "boken om mej" som vi har i skolan.

Bättre att skriva ner när man har ideer (y)