Nu kommer min underbara åsikter igen. Som ni här längtat eller? 

Måste bar få ut mej min tankar, mina intryck och mina känslor. Vissa kan klicka ner sidan efter de har läst halva inlägget, vissa andra läser genom och tänker "hon är fan inte riktigt klok, hon kan ingenting" eller något i den stilen. Andra kan helt hålla med mej. Ingen aning. 

 

Men såhär är det. Någon gång i livet har vi alla drömmar, vi har mål och lösningar för att verkligen lyckas med det vi älskar. Vi lägger upp planer på hur vi ska nå just det DÄR målet vi strävar mot. Just som alla andra har jag också målet och vill lyckas med detta, oavsett HUR många omvägar jag måste ta. 

 

Snackade med rektorn på våran skola och kollade om lilla jag kunde byta ut elevens val som vi har sista lektionen på fredagar. 

Då frågade hon mej lite snävt om jag var elitryttare. Jag svarade då att jag rider in en 3-åring som inte är matchad till elit än. 

"Jaaameen då går det inte." 

"Du måste ha riktiga skäl att få åka ut till stallet. Om du till exempel har en tränare som inte kan komma på en annan tid än just då. Och om du är elitryttare."

 

 

Ursäkta? Bara för att jag inte är elitryttare just NU, eller har hästen som kan hoppa 1,50m just NU får jag inte åka och träna för att nå mina MÅL?

Hur fan vet hon om jag är elitsatsande eller inte? Hur vet hon vilken nivå JAG ligger på? Kan ju säga att rida in en galen ponny i alla gångarter + hoppningen när man är 9 år gammal. Eller att rida in en stor, maffig häst när man är 15, från grunden dessutom. Jo, men säger det ingenting?

 

Jag kan nå precis hur långt som helst. Jag behöver inte den bästa tränaren i världen. Jag behöver få möjligheterna, få tiden och ha kul. 

 

Hade jag haft hästen som kunde precis ALLT, hade vi haft de stora mängder med pengar. Ja då kan jag garantera att jag skulle vart i eliten idag. Men jag får istället rida till problemhästar och tar mej inte an de bästa ponnys så jag kan plocka hem flest blågula. 

 

Jag tycker det är grymt tråkigt och ledsamt att man ska få sånthär, av ridlärare på Uddetorp eller av rektorn på skolan. Alla människor i världen i ska få sin chans att lyckas. Oavsett om det är fotboll, fysik eller om du vill bli fotograf. Ja, men de människor runt omkring ska se möjligheterna för just dina mål och framtidsplaner. Inte vad som aldrig kommer gå bara för att du är för ung och att de äldre trycker ner dej och dina drömmar. 

 

Som min pappa sa igår när jag hade berättat vad rektorn sa. Han sa att jag ska sträva efter min framgång ändå och visa alla andra att jag KAN.  Jag kanske inte är bäst eller inte gör precis som proffsen gör. Det fungerar för mej och Lakrits, det är väl det som räknas?