Vann SA tävlingen idag. 19sek i omhoppningen. Allt kändes fan så jävla underbart. Visst, jag hoppade bara 60... Men jag ville verkligen komma runt en sista gång.

 

Fan, tårarna bara sprutade när jag kom ut från ridhuset. Lycka och den värsta känslan som finns - sorgen.

Nu vet jag inte vad som händer. Jag kanske hoppar upp på honom efter jul och ser hur allt känns. Om han verkligen tycker att jag är för stor eller om det va något annat. Inte vet jag.

Just nu tar vi ett break över julen som det ser ut nu. Blir nog bra för oss båda.